onsdag 8 november 2017

Försök #jag vet inte

Jag har inte haft lust att blogga på länge, inte ens vid de halvhjärtade försöken jag flikat in då och då.

Förr var det definitivt en ventil, jag kunde ordbajsa ut vad som helst här och på sitt sätt hade det en terapeutisk effekt.
Imorgon har jag sista samtalet med min underbara samtalskontakt. Hon har varit den enda jag kunnat prata av mig med helt och hållet, senaste 2,5 åren.. eller vad det nu är, av en livstids sökande efter någon just som henne.
Nu vet jag inte vad jag ska tänka, tycka, känna. Jag blir flyttad till Neuropsyk, och där är det menat att jag ska bli tilldelad en samtalskontakt som jag ska prata med en gång i veckan.
Det är jag tveksam till. De har andra metoder kanske, jag vet fan inget om det.. och vad är chansen att jag bara råkar på första bästa terapeut och personkemin stämmer. Och hur ser de på sorg?

Ugh, släpper det ämnet. Får se sen imorgon när det är över.

Jag har inte skrivit det, men 1/3 av mitt liv dog i Juli. Ronja om ni minns.
Jag dog jag med trots att mitt hjärta fortsatte att slå.
Sorg och trauma, för att uppdatera er, det är långt ifrån över och behöver inte bagatelliseras av någon.

Jag vände på mitt liv för 1 år sedan, då jag fick Elvanse efter ADHD-utredningen och saker börjar lätta. På riktigt, 180. Jag kunde inte förstå att andra människor faktiskt kunde må så bra. Samma sak med min dagliga huvudvärk, den försvann. Jag blev paff, jag trodde att vissa saker bara tillhörde standardmodellen av människan. Ställde frågor. Så ni har inte konstant huvudvärk??? Konstant nedstämda och vilse i tankar utan att förstå varför? Ni har alltså aldrig känt er utanför resten av mänskligheten?
Otroligt.

Sen fortsätter förstås livet. Pang! Så händer det som inte fick hända.
Sen kämpandet varje dag i månader, vilka är delade i sekunder, att ta sig ur den familjära avgrunden igen?
Jag är då verkligen inte där ännu.

Vad jag undrar mest är, har jag en verklighetstrogen bild på mig själv, sådan jag är nu?

Mina sociala skills finns knappt närvarande, det blir sämre. Har det alltid varit såhär svårt att förhålla sig till andra?

Det här var väldigt torrt och tråkigt. Det kändes rätt att skriva men resultatet, meh..



1 kommentar: